Jag har nu skapat en blogg vilket jag ett tag övervägt att göra och till slut kommit till skott med!
Förstår inte riktigt hur jag ska få till min profil som jag vill, men om det skiter sig totalt byter jag "märke". Det står i FAQn att de ska ändra designfunktionen, men det verkar inte bli så värst flashigt utan bara ett massa krångel med HTML-koder som jag inte har hållit på med sedan desperata tider på lunarstorm.


Igår var det alla hjärtans dag! Ett mycket uppenbart och ledsamt fenomen är att de flesta singlar ogillar eller hatar denna dag, medan par älskar - rentav ser den som helig. Efter att ha fått sitt hjärta krossat blir man lätt kall och sprider negativa budskap på sin bilddagbok, facebook, blogg ;), helgon, lunar eller I dunno, då de egentligen har större anledning ( Är det ens riktig svenska? Sounds good to me ) att börja tänka på andra nära i sin omgivning än sin gamla partner. 
Har uppfattat det som att dagen från början är en hyllning till att en Valentinus under sena antiken efter sin dödsdom skrev ett fin-fint kärleksbrev till sin älskade, men som allt annat utvecklades den. Jag ser det som att dagen nuförtiden är till för att man ska bry sig lite extra om alla nära, vilket kommer väldigt lägligt under denna tid då man lider av plågsam ljushunger och trötthet. Det förvandlar oss till egoistiska monster som går på Storgatan med blicken stelt rakt ut i luften, och det enda vi kan tänka på är kvällens tighta schema och näsan som rinner.
Jag har själv varit en bitter alla hjärtans dag-hatare, men har kommit på bättre tankar, och är ju inte "ensam" längre vilket såklart får mig att inte se något negativt med dagen alls. Dock känner jag inte för att göra en alltför stor grej av det. Om man vill överraska och göra sina nära glada ska man väl ändå göra det på någon random dag? Nu känner jag att inlägget redan börjar bli för långt och ointressant trots att jag inte har skrivit om allt än! SCROLL IT, BABY - YEAH! Har dock i tanken att lägga upp en gammal bild, med en liten klurig bildtext.

"Wipe with love" skrev jag som bildtext till den här bilden en gång, men när jag nu tänker efter finns det kanske någonting annat bakom - stoppa kärleken i röven. Allmänt känt är det ju att det som kopplas till en bakdel är dåligt, och det kan många seriösa huvuden hålla med om. Är det så att det var någon miserable-minded konstnärssjäl som bara av ren slump blev anställd på whatever company som säljer/sålde detta papper och skapade detta - till ytan - gulliga papper?
Stoppa kärleken i röven; där den förtjänar sin plats och vi slipper se den.


För att gå vidare till min dag kan jag berätta att jag har haft en intressant och oproduktiv matematiklektion där jag istället för uträkning av olika volymer, med väldigt få ord, fick min älskade matematiklärare att febrilt börja försöka få in stift i min superduperlyxiga penna som jag fick då jag gick ut grundskolan. Han lyckades, men eftersom jag trodde pennan hade dragit sin sista vals gav jag honom ett av mina fyra avbrutna stift så man slapp slösa fler - det kommer snart vara helt utspritt på samtliga skolpapper och -böcker. Skulle kanske anställa honom för 25 kr/timmen?
På samhällskunskapen skickades vi ut i solen för att ställa vuxna ( människor med mogen tankegång är det dolda budskapet ) frågorna "Hej, vi kommer från Hedbergska skola, har du tid att svara på en fråga? Ok, tycker du vi lever i ett välfärdssamhälle?" Behövde bara leta upp 9 svar då jag var i en grupp med två andra, och de flesta var väl helt ok. Ett gjorde mig ganska upprörd dock: "Jaa, det tycker jag nog. Vi handlar ju så mycket nytt och kastar allt gammalt." Va?... VA? Alltså.. Pumpar vi in mer pengar till staten genom den moms i priset på det nya vi konsumerar, vilket sedan leder till diverse ersättningar som vårt kära land delar ut? Tänker du fem steg före, ser de fyra första som en självklarhet och delar bara med dig av det sista. Eller känner du dig för dum för att fråga en fjuttig gymnasieelev vad det betyder? För den kan säkert dra ett exakt citat ur sin SK-bok om vad ett välfärdssamhälle är eftersom det är antagligen det den just har läst om. Orkar inte riktigt kasta världens utlägg om vad jag anser om detta på er, men koncist kaaan jag väl säga att jag har svårt att erkänna att jag har fel, och det är en inre kamp att vara bäst och en förebild. Dock vill jag helst vara ärlig mot mig själv och andra, och försöker fråga så mycket som möjligt om jag inte förstår för om jag inte frågar får jag inget veta.

Efter skolan, som slutade tidigare än vanligt, struttade jag runt på staden och köpte ett par byxor och en tröja, bruna och granna. Att jag börjar med klädestjatet i första inlägget! But it was crucial to be said! Sedan tog jag en tripp till Wayne's och fikade med Julia för att småfira att hon fyllde år sådär förra onsdagen. Efter det plockade vi upp Lina på Subway och tog bussen mot Njurundaommen.
När jag kom hem ringde jag Kim :D och skapade min blogg. Nu har jag suttit, och skrivit och bearbetat inlägget så länge att jag skäms. Bör skriva lite historia och träna på spanskaläxa.. Kanske träna inför svenskaredovisning och läsa också.
Ciao!