Sjukdomen dansar på, men jag vet iallafall hur jag tar hand om mig själv. Smoothie i sängen med Yes Man i burken. Om man ändå kunde vara mer som Norm :)



En sak som jag inte besvärats oavbrutet av förrän förr-förr-förrax) helgen är just det faktum att vi har hemlösa här i Sverige, samtidigt som vi uppmanas att skicka pengar till andra behövande länder. Visst kan den hemlösa svensken stundvis klara sig precis medan någon i Afrika eller Mellanöstern är i mer desperat behov av ett socialt stöd, men är det inte så att vi ska hjälpa oss själva innan vi hjälper någon annan? Idag fick jag reda på att senaste gången man räknade kom man fram till att vi har ungefär 17 000 hemlösa här i Sverige. Det förde mig genast tillbaka till ögonblicket jag såg den där utslitna, smutsiga mannen stå och försöka värma sig på tågstationen i Sundsvall. En annan låg däckad på en bänk. Jag mådde så dåligt och skämdes så jävla mycket. Där stod jag med min resväska på 80 liter och var förbannad över att pappsen aldrig kom med bilen som stod parkerad på andra sidan E4:an, medan mannen hade sin vardagliga dos av "Jaha, var ska jag ta vägen sedan?" och luktade ingnott svett. Ska det vara rättvisa att låta människor stå utelämnade utan rikitga varma kläder då det är kallt? Är det ens mänskligt att låta någon försöka klara sig utomhus då det är -25?
Kände genast att jag ville göra någonting, så på vägen hem från vår lilla helg-tripp sa jag till mammsen att jag verkligen ville jobba i soppkök. "Jaa, Steffiie.. Den där gubben på tågstation var säkert snäll, men det finns många som är elaka. Det är inget jobb för en liten tjej". Jag vill inte förvänta mig negativa saker från andra, men hon har väl rätt. Var man än vänder sig finns det nog alltid elaka människor. Det måste ju finnas en anledning till varför de beter sig som de gör ändå. Alla måste vara födda godsinnade. Man måste nog bara kunna hantera dem - vilket jag inte kan. Ska jag bara skita i det, då eller? Nähä.. Sträva mot bättre fungerande härbärgen, då? Kan jag påverka politiken? Vågar jag försöka? Har jag den kunskap som krävs för att ens bli tagen på allvar? Jag vet inte, men hur som helst känner jag som en slags panik för det här. Det jag inte vet om mår jag inte dåligt av, och de mörka "hemligheter" jag får reda på får jag panik av. 
Men sedan tänker jag såhär: Om bara några av dessa 17 000 människor skulle få riktig hjälp och kanske tillochmed få en fast anställning och bli skattebetalare skulle det hjälpa ännu fler hemlösa, bara man vill vara en del av samhället och våga be om hjälp. Nej, man ska våga kräva hjälp. Jag känner också att om man fått sådan hjälp kommer man resten av livet arbeta mot hemlöshet och kanske komma ett snäpp närmare det här väldärdssamhället som jag bara tjatat lite om. Här är föresten en länk som min SK-lärare gav klassen inför en uppgift: http://www.samhallskunskap.se/ung_valfardssamhallet.shtml
Nu känner jag det är dags att sova. Jobbade med texten fram-och-tillbaka sedan 2124.. Intressant.
G'natt :)


Bild hämtad från:http://hemlos.situationsthlm.se/ingvar/2009/06/en-hemlos-rav-pa-drottninggatan/