Visst har vi alla minst en låt som tar oss tillbaka till just den där stunden eller tiden? Den kanske inte betyder någonting speciellt, eller så är den en ganska stor del av ditt liv. Händelsen kan vara positiv, negativ, överraskande eller bara väldigt konstig. Hur det än är så kan man så fort introt startar känna just som man kände då - hur det luktade, hur sinnesstämningen var, hur omgivningen var, vad folk sa, vad vi själva sa, hur vi kände inför olika val, vilka val vi stod inför, vilka människor som omgav eller lämnade oss, och kanske hur vi övergav oss själva.
Hur som helst känner jag för att lägga upp låtar som tar mig tillbaka.



Fan vad den känns. Den värsta och starkaste. Vinter/vår 08.



Höst 08. Hehe, Undergroundkängor och H&Mkappa



Mars 09 - i Stenungsund :)


Struntar i den tokiga videon. Låten är väldigt bra och bringar två väldigt skilda känslor. Urkult 09


Du har en låt, din djävul.

Mm, nutid som attan.

Ännu mer nutid.


På tal om musik. Nejnejnejnej! NEJ! Blev nyss inkallad i vardagsrummet av mammsen för att upptäcka att man superdödar huvudspåret till Phantom of the Opera på Let's Dance. INTE ok. Sett samma låt användas i ett isnummer - endast av professionella. DET kändes på ett bra sätt.

Solstrålarna står som spön i den ack så fjällsnöiga marken! (Fjällsnöig mark är då snön har drivit runt med vinden och skapat vackra formationer vilket får dig att uppleva den där magiska fjällkänslan)
Var med Kim igår :) Tog det lugnt, såg lite The Mentalist. Sedan gick vi till John för att vara med honom, Mehico och Jon. Vi såg "Four brothers" - mycket fin film. Sedan var det hög tid för mig att spela "Left for dead".. Låt oss säga att jag och Xbox inte är riktigt synkade. Somnade som ett litet barn hos Kimmie runt 0100.
Idag ska jag umgås med väninnor, så 1305 skulle jag ta bussen från Härnösand. Väl på bussen såg jag alla fina människor som skulle dela denna varma, förtjusande bussfärd med mig och började tänka på hur gärna jag vill vara trevlig mot mina färdkamrater. Finns det mycket som gör en gladare än då man gör någon annan glad - bara genom en liten, liten gest? Jaja. Tänker göra en fin liten lista på hur man gör just detta på bussen.

Fem sätt att bli en bussigare busskamrat

♥ Busschauffören är också din färdkamrat - det är ju dennes förtjänst att du ens kan åka buss. Ett leende och någon hälsningsfras med positiv anda skulle väl inte sitta fel? Sedan kan man tänka på att ett sådan enformigt arbete som busschaufför måste motarbetas! Starta en liten konversation om någonting helt off. Prata om vad du tänker äta till middag, eller på vilken bokhandel man för tillfället har rea på.

♥  Om du som ensam resande upptäcker att bussen är ganska väl befolkad, eller om du vet att den kommer bli det - sätt dig med någon annan som reser ensam och skit i rädsla för kroppskontakt med främlingar.

♥  Om du nu sitter med någon okänd på platsen närmast gången och känner för att titta ut genom ert gemensamma fönster - se för guds skull till så att denne inte tror att du stirrar på honom/henne. Detta kan uppfattas som mycket obehagligt!

♥  När en äldre dam/guube (gammal) kliver på en väl befolkad buss vet du vad du ska göra. Låt denne sitta ner förihelvete!

♥  Det är ok att vända dig mot rutan, gömma dig, låtsas sova och låta musiken omfamna dig då du är för trött för att prata med den bekanta som kliver på bussen.

Hua, nu blev det lite pressat då det ska bjuppas på mat hos AMANA! om sisådäär.. 40 min. Måste duscha litegrann. Hua, stress :( Lägger upp en bild från Åre när jag var där i Januari också. Enjoy!
GOD KVÄLL!


Copyright som fan, men vem brukar bry sig alls egentligen?

"Mannen som elsket Yngve" tog precis slut. Stannar hemma över dagen för att repa mig och jobba lite helsjälvständigt med en artikel om Fernão de Magalhães resa runt jorden. Mitt intensiva maltesersätande avstannade helt då jag efter att ha zappat ett tag fastnade på den norska ungfilmdomsfilmen "Mannen som elsket Yngve". Jag kom in ungefär mitt i filmen, men hade oerhört mycket tid till att avnjuta den trovärdiga känsla man förmedlade. Vet inte om jag kände mer bara för att jag är i ungefär samma ålder och kan relatera till händelserna, eller om det var ovanligt bra skådespelare för jag har inte sett ett sådant bra skådespel i en (skandinavisk) ungdomsfilm tidigare. Hur som helst har jag velat se mer fina bög-filmer och här var det en väldigt fin en, trots att den inte innehöll så mycket fysisk kärlek så att säga.. Alltså pussar ooo kramar :) Lesbiska filmer skulle till stor del missbrukas genom att massförsäljas till pojkar i åldrarna 13-21 (de äldre skulle köpa dem "till sina barn"). Hmm.. Starkt och fördomsfullt påstående, men så känns det.

Bild hämtad från: http://www.aftenposten.no/kul_und/film/article2251812.ece

Sjukdomen dansar på, men jag vet iallafall hur jag tar hand om mig själv. Smoothie i sängen med Yes Man i burken. Om man ändå kunde vara mer som Norm :)



En sak som jag inte besvärats oavbrutet av förrän förr-förr-förrax) helgen är just det faktum att vi har hemlösa här i Sverige, samtidigt som vi uppmanas att skicka pengar till andra behövande länder. Visst kan den hemlösa svensken stundvis klara sig precis medan någon i Afrika eller Mellanöstern är i mer desperat behov av ett socialt stöd, men är det inte så att vi ska hjälpa oss själva innan vi hjälper någon annan? Idag fick jag reda på att senaste gången man räknade kom man fram till att vi har ungefär 17 000 hemlösa här i Sverige. Det förde mig genast tillbaka till ögonblicket jag såg den där utslitna, smutsiga mannen stå och försöka värma sig på tågstationen i Sundsvall. En annan låg däckad på en bänk. Jag mådde så dåligt och skämdes så jävla mycket. Där stod jag med min resväska på 80 liter och var förbannad över att pappsen aldrig kom med bilen som stod parkerad på andra sidan E4:an, medan mannen hade sin vardagliga dos av "Jaha, var ska jag ta vägen sedan?" och luktade ingnott svett. Ska det vara rättvisa att låta människor stå utelämnade utan rikitga varma kläder då det är kallt? Är det ens mänskligt att låta någon försöka klara sig utomhus då det är -25?
Kände genast att jag ville göra någonting, så på vägen hem från vår lilla helg-tripp sa jag till mammsen att jag verkligen ville jobba i soppkök. "Jaa, Steffiie.. Den där gubben på tågstation var säkert snäll, men det finns många som är elaka. Det är inget jobb för en liten tjej". Jag vill inte förvänta mig negativa saker från andra, men hon har väl rätt. Var man än vänder sig finns det nog alltid elaka människor. Det måste ju finnas en anledning till varför de beter sig som de gör ändå. Alla måste vara födda godsinnade. Man måste nog bara kunna hantera dem - vilket jag inte kan. Ska jag bara skita i det, då eller? Nähä.. Sträva mot bättre fungerande härbärgen, då? Kan jag påverka politiken? Vågar jag försöka? Har jag den kunskap som krävs för att ens bli tagen på allvar? Jag vet inte, men hur som helst känner jag som en slags panik för det här. Det jag inte vet om mår jag inte dåligt av, och de mörka "hemligheter" jag får reda på får jag panik av. 
Men sedan tänker jag såhär: Om bara några av dessa 17 000 människor skulle få riktig hjälp och kanske tillochmed få en fast anställning och bli skattebetalare skulle det hjälpa ännu fler hemlösa, bara man vill vara en del av samhället och våga be om hjälp. Nej, man ska våga kräva hjälp. Jag känner också att om man fått sådan hjälp kommer man resten av livet arbeta mot hemlöshet och kanske komma ett snäpp närmare det här väldärdssamhället som jag bara tjatat lite om. Här är föresten en länk som min SK-lärare gav klassen inför en uppgift: http://www.samhallskunskap.se/ung_valfardssamhallet.shtml
Nu känner jag det är dags att sova. Jobbade med texten fram-och-tillbaka sedan 2124.. Intressant.
G'natt :)


Bild hämtad från:http://hemlos.situationsthlm.se/ingvar/2009/06/en-hemlos-rav-pa-drottninggatan/

Har datorkunskap. Mycket spännande. Ska ta en helt plane text om Mount Everest och följa instruktioner för att till slut få ett likadant dokument som bilagan man har lagt upp på it'slearning. Är miicket förkyld och nyser JÄMT. Gjort slut på tre, kanske fyra paket näsdukar. Bihålorna trycker. Hiihii, ska sluta klaga! Gah, ska vara lite duktig och börja jobba.

Citerar Susanna sedan igår:
Jag såg indianer - på OS-invigningen

Susannas föredetting, printad från bilddagboken.

Jag har nu skapat en blogg vilket jag ett tag övervägt att göra och till slut kommit till skott med!
Förstår inte riktigt hur jag ska få till min profil som jag vill, men om det skiter sig totalt byter jag "märke". Det står i FAQn att de ska ändra designfunktionen, men det verkar inte bli så värst flashigt utan bara ett massa krångel med HTML-koder som jag inte har hållit på med sedan desperata tider på lunarstorm.


Igår var det alla hjärtans dag! Ett mycket uppenbart och ledsamt fenomen är att de flesta singlar ogillar eller hatar denna dag, medan par älskar - rentav ser den som helig. Efter att ha fått sitt hjärta krossat blir man lätt kall och sprider negativa budskap på sin bilddagbok, facebook, blogg ;), helgon, lunar eller I dunno, då de egentligen har större anledning ( Är det ens riktig svenska? Sounds good to me ) att börja tänka på andra nära i sin omgivning än sin gamla partner. 
Har uppfattat det som att dagen från början är en hyllning till att en Valentinus under sena antiken efter sin dödsdom skrev ett fin-fint kärleksbrev till sin älskade, men som allt annat utvecklades den. Jag ser det som att dagen nuförtiden är till för att man ska bry sig lite extra om alla nära, vilket kommer väldigt lägligt under denna tid då man lider av plågsam ljushunger och trötthet. Det förvandlar oss till egoistiska monster som går på Storgatan med blicken stelt rakt ut i luften, och det enda vi kan tänka på är kvällens tighta schema och näsan som rinner.
Jag har själv varit en bitter alla hjärtans dag-hatare, men har kommit på bättre tankar, och är ju inte "ensam" längre vilket såklart får mig att inte se något negativt med dagen alls. Dock känner jag inte för att göra en alltför stor grej av det. Om man vill överraska och göra sina nära glada ska man väl ändå göra det på någon random dag? Nu känner jag att inlägget redan börjar bli för långt och ointressant trots att jag inte har skrivit om allt än! SCROLL IT, BABY - YEAH! Har dock i tanken att lägga upp en gammal bild, med en liten klurig bildtext.

"Wipe with love" skrev jag som bildtext till den här bilden en gång, men när jag nu tänker efter finns det kanske någonting annat bakom - stoppa kärleken i röven. Allmänt känt är det ju att det som kopplas till en bakdel är dåligt, och det kan många seriösa huvuden hålla med om. Är det så att det var någon miserable-minded konstnärssjäl som bara av ren slump blev anställd på whatever company som säljer/sålde detta papper och skapade detta - till ytan - gulliga papper?
Stoppa kärleken i röven; där den förtjänar sin plats och vi slipper se den.


För att gå vidare till min dag kan jag berätta att jag har haft en intressant och oproduktiv matematiklektion där jag istället för uträkning av olika volymer, med väldigt få ord, fick min älskade matematiklärare att febrilt börja försöka få in stift i min superduperlyxiga penna som jag fick då jag gick ut grundskolan. Han lyckades, men eftersom jag trodde pennan hade dragit sin sista vals gav jag honom ett av mina fyra avbrutna stift så man slapp slösa fler - det kommer snart vara helt utspritt på samtliga skolpapper och -böcker. Skulle kanske anställa honom för 25 kr/timmen?
På samhällskunskapen skickades vi ut i solen för att ställa vuxna ( människor med mogen tankegång är det dolda budskapet ) frågorna "Hej, vi kommer från Hedbergska skola, har du tid att svara på en fråga? Ok, tycker du vi lever i ett välfärdssamhälle?" Behövde bara leta upp 9 svar då jag var i en grupp med två andra, och de flesta var väl helt ok. Ett gjorde mig ganska upprörd dock: "Jaa, det tycker jag nog. Vi handlar ju så mycket nytt och kastar allt gammalt." Va?... VA? Alltså.. Pumpar vi in mer pengar till staten genom den moms i priset på det nya vi konsumerar, vilket sedan leder till diverse ersättningar som vårt kära land delar ut? Tänker du fem steg före, ser de fyra första som en självklarhet och delar bara med dig av det sista. Eller känner du dig för dum för att fråga en fjuttig gymnasieelev vad det betyder? För den kan säkert dra ett exakt citat ur sin SK-bok om vad ett välfärdssamhälle är eftersom det är antagligen det den just har läst om. Orkar inte riktigt kasta världens utlägg om vad jag anser om detta på er, men koncist kaaan jag väl säga att jag har svårt att erkänna att jag har fel, och det är en inre kamp att vara bäst och en förebild. Dock vill jag helst vara ärlig mot mig själv och andra, och försöker fråga så mycket som möjligt om jag inte förstår för om jag inte frågar får jag inget veta.

Efter skolan, som slutade tidigare än vanligt, struttade jag runt på staden och köpte ett par byxor och en tröja, bruna och granna. Att jag börjar med klädestjatet i första inlägget! But it was crucial to be said! Sedan tog jag en tripp till Wayne's och fikade med Julia för att småfira att hon fyllde år sådär förra onsdagen. Efter det plockade vi upp Lina på Subway och tog bussen mot Njurundaommen.
När jag kom hem ringde jag Kim :D och skapade min blogg. Nu har jag suttit, och skrivit och bearbetat inlägget så länge att jag skäms. Bör skriva lite historia och träna på spanskaläxa.. Kanske träna inför svenskaredovisning och läsa också.
Ciao!